Jag tittade nyss bland mina gamla foton och fick syn på det här. Jag kommer så väl ihåg denna dagen. Jag tror att jag och Amanda var runt 6-7 år på denna bilden. Som liten var jag ganska arg och allmänt frustrerad av livet. Jag kommer ihåg att gungan som vi gungade på nyss blivit uppställd och det stod fortfarande stegar runt om kring den för att den antagligen inte var riktigt färdig. Jag blev jätte sur (vilket syns tydligt på bilden.) Jag trodde att vi inte skulle få gunga i och med stegarna. Där emot gick Amanda fram och frågade om gungan var färdig till dem som ställt upp den, och det var den! Så vi fick inviga den!

 

Jag kan verkligen inte fatta att Jag och Amanda har varit kompisar sedan dess, trotts att vi är så olika. Hon är verkligen en person jag tror kommer finnas där hela livet ut.