Nu har jag haft sommarlov i en hel månad! En hel månad har gått av mitt absoluta sista sommarlov någonsin. Jag kommer väl ha något slags sommaruppehåll när jag går högskola, men det kommer inte vara samma sak som nu på gymnasiet. Det känns som att jag inte har gjort ett skit den senaste månaden. Jag har gjort saker som jag normalt kan göra när det är skola också. Fast en sak har jag ju faktiskt gjort som inte går när det är skola, och det är att sova.... Det har jag gjort massor, om det intresserar någon ;).

 

Men det jag verkligen vill skriva om är hur gymnasiet bestämmer ditt öde. Eller det känns i alla fall som om att minsta lilla sne-steg på gymnasiet gör så att allt går åt helvete. Det nya betygsystemet som används från och med 2011 (F-A) vet jag inte riktigt om jag gillar eller inte. Fördelen är ju att man kan få betyget som är mitt i mellan godkänt, välgodkänt och mycketvälgodkänt. I det förra systemet kunde man ju inte få VG+ tex. Jag tycker detta är jätte bra! Särskilt för min del eftersom jag nästan har B i alla ämnen. I det gamla systemet hade jag ju antagligen fått ett VG bara.

Men det som är så negativt är att man måste ha B på ALLA prov och inlämningar som man gör i kursen för att få B i slut betyg. Det går lixom inte att ha ett E i början av terminen, och sedan ett B i slutet för att få B i slutbetyg. Då känns det ju som att man måste vara jätte duktig, och kunna hela kursen innan jag läst den. I det gamla systemet handlade allt mer om en process där man fick vara dålig i början och sedan kliva upp flera steg på slutet, och få det bra betyget. Men så är det tyvärr inte längre. Jag märker detta mest i mattekurserna där man måste ha B på alla prov om man nu ska få det i slutbetyg. Nu fick jag blandade betyg i hela kursen och fick bara precis E i slutbetyg. (Det beror ju  också på att nationella inte gick så bra för mig.)

 

Jag tycker det är jätte bra att det finns ett betyg system, och att man ska betyg sätta elever, men tyvärr så kan detta bli något dåligt också. Jag kan säga att jag har varit "betyg besatt" enda sedan jag började på min nuvarande skola. Jag känner press på varje liten sak jag gör i skolan. Inte bara i klassrummet, utan även i korridoren och utanför skolan. Allt måste bli perfekt! Jag till och med sitter och pluggar matte nu på sommarlovet bara för att lyckas. Och jag gör allt detta bara för att det känns som att allt i livet avgörs här och nu. Om jag inte klarar att få ett högt betyg i tex svenska, ja då kommer jag aldrig få ett jobb.

 

Jag älskar verkligen skolan, men ibland blir pressen för hög......

Den viktigaste relationen är den man har till sig själv. Ibland kan den vara den mest komplicerade relationen av dem alla. Till och med mer komplicerad än en kärleksrelation med någon..... Jag tycker det är viktigt att lyssna på sig själv. Klart man behöver bekräftelse från andra, särskilt jag, men i slut ändan är det ändå en själv som måste ta beslut och bestämma saker.

Folk kommer och går, men du kommer alltid ha dig själv kvar. Du är den enda du har.

Tanken slog mig nyss att jag faktiskt är vuxen! Jag är inget barn längre. Jag har aldrig tänkt på det innan, utan jag har bara gått runder och varit ett barn. Jag ska inte säga att jag kan bete mig som en vuxen, för det tar ganska lång tid att vänja sig, men jag är definitivt inte ett barn längre.

Bara tanken av att det är 94:orna som tar studenten detta året skrämmer mig. Herregud! När blev vi så stora? Var tog gymnasiet vägen? Gick inte jag nyss på mellanstadiet med massa omogna killar och dumma tjejer?

Att se en i min ålder köra bil ser så fel ut. Jag skulle aldrig kunna tänka mig själv att JAG skulle köra bil! Haha, jag hade ju kört in i massa lyckstolpar!

Att bara tiden flyger förbi är ju faktiskt sant, det är inte bara ett utryck, snart ligger jag i graven!

Nu ska jag fortsätta att plugga matte, så jag kan komma någonstans i livet!  

 

Det är 2:a Maj om 55 minuter! Kan verkligen inte förstå det just nu! 34 dagar kvar till skolavslutningen! 34!!! Känns jätte skönt, men endå inte, för jag vet att jag har så himla mycket att göra innan skolan slutar i massa läxor och prov! Jag har aldrig fattat varför man, 4 veckor innan man slutar ska ha MASSOR med prov och inlämningar, när vi inte hade ett skit i höstas! Jag är så stressad så att jag håller på att dö när det gäller skolan. Jag får sitta uppe varje natt för att klara alla prov :(. Och imorgon är det nationella i engelska... Döda mig snälla!

 

Jag tror verkligen inte att föräldrar fattar hur det är i skolan eftersom det var så länge sedan dem var där. Om jag berättar för någon vuxen om hur stressigt det är i skolan, får jag bara svaret: jaja, men det klarar du. NEJ det gör jag inte! Längtar bara tills allt är över!!!

 

Slänger in två sommar bilder. Herregud vad mitt hår var mättat med färg. Nästan svart ju... Fast mitt ansikte var ju också nästan svart så ;)

 

Äntligen har jag pluggat färdigt! Jag har suttit i flera timmar nu och skrivit en idrotts analys!!

 

Men nu ska detta inlägget inte handla om pluggeri, utan om skillnaden mellan bloggportalerna: Nattstad och Blogg.se när det gäller respekten!

Jag har bloggat på nattstad innan, vilket jag kände mig bekväm med. Dock lämnade jag dem för att jag var så trött på att få massa kommentarer och meddelande från massa kåta killar! Nattstad kändes mer som en dejting sida än en blogg sida mot slutet!

Jag har också lagt märke till hur folk med nattstad bloggar kommenterar andra bloggar på nattstad. Tar man en helt random blogg som har hyfsat många läsare och går in på kommentarerna finns det nästan bara "hat kommentarer"!! Allt jag läser är "Fy fan vad du är ful" " Vad fet du är" "Ditt löshår syns". Jag förstår inte alla dessa hat kommentarer! Kanske bloggaren i sig skriver provocerande inlägg, men det ger väl inte andra människor rätten att trycka ner den personen och skriva massa elaka saker?? Det tycker inte jag i alla fall!

Blogg.se där emot är helt tvärt om! Går jag in på en random blogg här och klickar in på kommentarerna läser jag fina kommentarer som: "älskar din blogg" "Du har så fint hår" "fortsätt blogga, du är en förebild". Jag känner att man på blogg.se visar mer respekt och inte kommenterar för att trycka ner, utan tvärt om.

Nu säger jag inte att det ALLTID är så här på de olika bloggportalerna, utan det är bara hur jag ser det.

Jag älskar verkligen blogg.se! Jag känner mig så peppad till att blogga på denna portalen! Inte en massa krav och massa ragg!!

Jag tänker ganska ofta på att det ibland verkar som att många människor har samma personlighet. Särskillt de som umgåss hela tiden har ofta liknande personligheter. Det har hänt flera gånger att en person har gjort eller sagt något och så har jag tänkt att alla som umgås med den personen hade gjort likadant. Detta stämmer så klart verkligen inte, men tyvärr är det många som tror detta, även jag. Jag har alltid varit den som önskar att folk ska lära känna mig själv och inte dömma mig efter mina vänner, men så gör jag det själv! Ofta kan det ju vara så att man är en person när man är bland sina vänner för att man kanske får själförtroende av detta, men en helt annan när man är alldeles ensam.

Jag tänker på tex stora tjej gäng där alla ser likadana ut (samma kläder, smink, hår) Alltså till ytan ser de alla ut som att de är samma. Det kan oxå uppfattas som om att de allihopa beter sig exakt likadant. Men sanningen är att var och än tänker helt olika tankar, ingen av dem bär på samma bakrund, de har antagligen olika åsikter. Det är så himmla lätt att dömma en människa efter hans/hennes kompisar och utseende. Jag vill verkligen lära känna människan för den han/hon är, precis som jag vill att människor ska lära känna mig.

 

MMMMMMM riktig musik♥

 

Det är många som längtar efter framtiden, även jag. När jag var yngre kunde jag inte vänta på att börja högstadiet. Jag tänkte att DÅ skulle allt var kul, nya vänner, bra betyg osv. Men inte blev det roligare bara för att man började högstadiet, tvärt om tyckte jag att höstadiet var den värsta tiden. Fast det tror jag att de flesta känner. På högstadiet kunde jag inte riktigt vara mig själv,antagligen för att jag inte visste riktigt vem jag var då. Just då ville jag bara att tiden skulle gå snabbt så att jag kunde börja gymnasiet. Då kände jag exakt samma som som när jag skulle börja högstadiet. NU kommer jag säkert hitta nya vänner och få bäst betyg!

 

Nu sitter jag här 3 år senare och känner inte alls att något på gymnasiet har blivit som jag tänkte att det skulle bli. Det enda jag längtar till nu är högskolan.

Det jag vill komma med detta inlägg är att vi alltid strävar efter lycka vart vi än kommer. Vi blir aldrig riktigt nöjda, utan tänker att snart ska jag nog bli lycklig. Men det där "snart" kanske aldrig kommer, och så står man där, så har hela livet passerat förbi medans man hela tiden har försökt bli lycklig.