Tanken slog mig nyss att jag faktiskt är vuxen! Jag är inget barn längre. Jag har aldrig tänkt på det innan, utan jag har bara gått runder och varit ett barn. Jag ska inte säga att jag kan bete mig som en vuxen, för det tar ganska lång tid att vänja sig, men jag är definitivt inte ett barn längre.

Bara tanken av att det är 94:orna som tar studenten detta året skrämmer mig. Herregud! När blev vi så stora? Var tog gymnasiet vägen? Gick inte jag nyss på mellanstadiet med massa omogna killar och dumma tjejer?

Att se en i min ålder köra bil ser så fel ut. Jag skulle aldrig kunna tänka mig själv att JAG skulle köra bil! Haha, jag hade ju kört in i massa lyckstolpar!

Att bara tiden flyger förbi är ju faktiskt sant, det är inte bara ett utryck, snart ligger jag i graven!

Nu ska jag fortsätta att plugga matte, så jag kan komma någonstans i livet!